När dom är små får dom all uppmärksamhet, man kan säga att man ger dom den bästa tiden av sitt liv
och får det bästa tillbaks-(om man har tur) -Man sliter häcken av sig för att dom små liven ska må så gott som möjligt, man offrar allt,
allt det roliga man skulle kunna gjort i stället -rest jorden runt och upplevt saker , man kunde skaffat sig nya spännande saker , ny flott bil och stuga på landet
men i stället åker man omkring i sin gamla Volvo mellan ungdomsgårdar , träningar och kompisar och andra påhitt av de små liven.
Och man trivs med det ,troligen mest för att man inte har något val-Man gillar läget helt enkelt.
så en kväll kommer det lilla livet hem -full som ett ägg !!! då får man sej en funderare, vad är jag för en förälder ?som fostrat en fyllo ?
Så börjar man fundera på sin egen barndom, nog kom jag hem packad som en sill, utan att bli fyllo för de. Det är väl kanske inte så farligt, bara det inte händer för ofta och i glada vänners lag.
Sen kommer då den dagen då dom vuxit upp och flyttar hemifrån ,skaffar eget hem- när dom tagit med sig allt dom vill ha och hämtat resen på något möbelvaruhus installerar dom sej i sitt vuxna liv
Plötslig får man en massa tid över, -en tillvaro som man längtat efter ,även om man inte vetat om eller haft tid att längta ,så sitter man där, vad gör jag då- Jag vet inte vad du kära läsare skulle ha gjort, men jag vad jag gjorde
Jag skaffade mej en ny hustru, eftersom den föregående flyttat , sen började vi leva våra egna liv ,vi köpte oss en husvagn ,sålde huset och köpte oss en liten lägenhet i stan ,första sommaren vi var ute med vagnen åkte vi nästan fem hundra mil,
vi skulle bland annat åka till Treriksröset-norrifrån hade vi tänkt-vi körde en liten omväg och hamnade i Finland i stället ,men det var vackert där också
Barnen då-vad blev det av dom ? Vet inte ?? Jag vet bara att det blev folk av dom och att dom följer de lagar och förordningar som jag själv gör.
och att min son fått två små underbara barn som jag älskar att skämma bort.
Sen verkar det som om dom tror att farsan kommer att leva i evighet och att det finns tid för honom lite längre fram. nu har dom inte tid att hälsa på honom.
Jag hoppas bara att dom ger sej lite mera tid att umgås med far sin ,innan det är för sent , och att sorgen inte blir för stor den dagen dom kommer på att-- nu är det för sent. !!!!!!
Hagaberg
Dottern
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar